I Viaplays tv-program Lyxfällan, som nu är inne på sin 33:e säsong, får privatpersoner hjälp att reda ut ett ekonomiskt beteende som de egentligen inte har råd med.
Det mycket populära programmet visar deras reaktioner och känslor och inleds med att familjen beskriver sin situation och sedan skriver på ett kontrakt där programledarna hjälper med skuldsanering och presenterar en månadsbudget till familjen. När programledarna fördjupar sig i varför deltagarna i kraschat sina ekonomier, tagit sms-lån, och prioriterat skevt, skäms deltagarna och lovar bot och bättring,
Någon liknande reaktion märks inte när Sveriges kommuner och regioner nu är ute på sin årliga tiggarrunda. Detta efter att de än en gång förlorat överblick över omfattningen av sina tillgångar, skulder och sin ekonomiska situation och dess accelererande försämring. Till skillnad från i Lyxfällan står de helt ogenerat i tv, år efter år, och istället för skuld och skam kräver de mer pengar.
En annan skillnad är att ansvariga inom Sveriges kommuner och regioner är valda just för att de har ansetts som speciellt lämpliga att sköta den största ekonomiska organisationen i samhället, med långt mycket mer omfattande finanser än något företag. Ingen förvaltar en större förmögenhet än de som just är satta att förvalta våra skattepengar. De är utan jämförelse Sveriges fastighetsägare och kontrollerar halva fastighetsmarknaden i varje svensk stad eller region.
Ändå är det just dessa personer som varje år, helt ogenerat tycks fullständigt överraskade över hur räkenskaperna inte går ihop.
Denna årligen återkommande teater om de offentliga finanserna ter sig overklig för de flesta. För privatpersoner är de viktigaste ekonomiska besluten relaterade just till hur vi hanterar våra tillgångar och våra skulder – vår personliga balansräkning. Vi har den i åtanke när vi köper en bostad, sparar till pensionen eller att bistå med resurser till barn eller barnbarn. Information om personliga balansräkningar blir i sin tur grund för interaktioner med banker, skattemyndigheter, socialtjänst och skilsmässoadvokater – alla med betydande inflytande över våra liv.
”Kraschade offentliga ekonomier, kanske inte sänks av sms-lån, men shoppingberoendet och skeva prioriteringar känns igen.”
För företag i en marknadsekonomi blir balansräkningen ännu mer central. Utan en konstant uppdaterad och korrekt förståelse av tillgångar och skulder kan ett företag inte få tillgång till det kapital som behövs för att utveckla nya verksamheter. Dessutom kommer företagets intressenter – ägare, anställda, kunder, leverantörer, fordringsägare och samhället – inte ha den information de behöver för att säkert interagera med företaget. Sådana frågor är så viktiga att korrekta och aktuella finansiella rapporter är ett universellt krav enligt företagslagstiftningen och regleras i hög grad av staten.
Deltagarna i Lyxfällan blir snabbt medvetna att de har både tillgångar och skulder som påverkar deras inkomster och utgifter, varför det blir snart tal om att rensa upp bland det som är en belastning eller misskött.
Men i den offentliga ekonomin tilldelas kommuner och regioner bidrag oavsett om de lägger pengar på relevanta utgifter eller försöker utnyttja sina tillgångar på bästa sätt så att de ger högsta möjliga inkomster. Kraschade offentliga ekonomier, kanske inte sänks av sms-lån, men shoppingberoendet och skeva prioriteringar känns igen.
Den offentliga sektorn sitter på kommersiella fastigheter värda mer än dubbelt så mycket som värdet av samtliga fastighetsbolag på Stockholmsbörsen. Men de hålls dolda och förblir därmed misskötta. Privatpersoner med stora förmögenheter hade knappast kunnat få hjälp från offentliga medel utan att först få ordning på hela sin balansräkning. Detta borde även gälla Sveriges kommuner och regioner. Dags för ett Lyxfällan-kontrakt för kommuner och regioner innan det betalas en krona till.
Dag Detter, investeringsrådgivare
